Med begränsade budgetar, begränsad IT-personal och växande exponering för ransomware och phishing-attacker utnyttjar landsbygdssjukhus i allt högre grad samarbetsnätverk för hotinformation och grundläggande cyberhygienrutiner för att täcka farliga säkerhetsluckor och bättre skydda patientdata.
En stor del av USA är beroende av en livlina som ingen pratar om: de mer än 2 000 landsbygdssjukhusen som betjänar områden med begränsad tillgång till hälso- och sjukvård. Dessa sjukhus är ofta kroniskt underfinansierade och underbemannade och tvingas prioritera det mest brådskande: att behandla patienter. Följaktligen hamnar cybersäkerhet i bakgrunden, vilket i slutändan utsätter landsbygdssjukhus för cyberattacker.
Problemet är också systemiskt: Cybersäkerhetsexperter och hotinformationsinitiativ tenderar att fokusera på värdefulla, komplexa mål inom hälso- och sjukvårdssektorn, såsom stora sjukhusnätverk, försäkringsbolag och myndigheter.
Landsbygdssjukhus förbises ofta av investeringar i cybersäkerhet och fokus på policyer eftersom de saknar resurser för att försvara sina nätverk på ett adekvat sätt. Begränsade cybersäkerhetsresurser resulterar i betydligt färre försvarsåtgärder, vilket gör landsbygdssjukhus till attraktiva mål. Budgetprioriteringarna går till patientvård, som de borde, och utmaningen blir att säkra fler cybersäkerhetsresurser.
